Senaste inläggen

Av Angelica - 10 september 2017 14:50

Ja...livet är så gott som normalt vad normalt nu kan tolkas som.  

Lite ringrostig då jag inte skrivit på ett tag men i korta drag:

-saknar närheten, kärleken och vänskapen

-träffar mina flickor med jämna mellanrum men satsar och jobbar på oftare än så

-insett att jag behöver hjälp med mina toppar och dalar som jag inte riktigt får ordning i på egen hand

-gått en CRA behandling på öppenvården i rågsved (kan inte annat än prata gott om den och rekommendera den varmt)

Listan på vad jag gjort, jobbat med och behöver och måste ta tag i kan bli lång...skillnaden nu är att det är livet som det ska vara och inte ett liv i flykt ifrån det.

Suddar ut det jag inte vill minnas och håller hårt i det som istället hjälper mig att ta mig frammåt.

Det tog bara 34 år men är rätt säker på att jag äntligen har växt upp och blivit vuxen på riktigt.

/Angelica

 

Av Angelica - 2 april 2017 16:51

Varje dag, varje timme leker ni i mitt minne.
Varje dag, varje timme blöder mitt hjärta av saknad efter er.
Varje dag är ni med mig...
Varje timme & varje minut älskar jag er!
Varje dag, för evigt!
/mamma

Av Angelica - 23 mars 2017 04:59

Har under ca 4 dygn kännt mig accepterad för den jag är, omtyckt och 2 människor fann varsin vän! Har även med denna varma själs hjälp funnit en gnutta acceptans för mig själv och fått ett värde till mitt liv! Tack
Sen tog sagan snipp snapp slut!

Av Angelica - 8 mars 2017 19:47

fet textÄr så trött nu för tiden. En trötthet som bara verkar sjunka djupare innåt själen.
Saknar trygghet, kärlek mellan två vuxna och en egen familj... Mina barn fattas mig och jag håller hårt i de små soliga glimtar jag ser, hör eller känner då och då bara för att kunna finnas en dag till för mina döttrar!
Jag vill bara frammåt nu men det känns som att jag bara står å trampar runt i cirklar. Drar mig undan alla omkring mig och vill inte svara i telefon när det ringer... Det kan ju vara en släng av verkligheten som gör sig påmind och den skrämmer mig!
Jag vet att det bara är jag själv som håller mig tillbaka i gammalt som fortfarande smärtar men vad ska jag göra utan plåster eller bandage för att lindra det??
Rädd och trött... Ensam och trött!
Bara trött

Av Angelica - 13 februari 2017 20:27

fet text
Vi önskar alla något nytt, annorlunda, outforskat & spännande.
Söker någon eller något, en förändring som kanske skulle göra livet lite lättare & bättre om så bara för en bråkdel av en sekund. Känslan av en vilja till att leva, vilja orka, skratta gott och kanske till och med hitta kärleken & älska som aldrig förr.

Kärleken då...blir vi någonsin nöjda?
Varför vågar vi inte tillåta oss själva att njuta av den tryggheten, den varma bekant känslan av fjärilar i magen som på tex första dejten...känslan av tillhörighet och en gemenskap större än bara dig själv & som ensam.
Tillåta dig att le av vetskapen om att du en dag hittar någon som bara väntar på att du ska komma hem för att få slänga armarna om din hals, kyssa dig ömt & det absolut bästa av allt- denna starka äkta kärlek han/hon har bara för dig & vill ge dig mot alla odds och av hela sitt hjärta.
Vad är du, skulle vara eller bli ifall allt detta bara försvann? Skulle denna tidigare nämnda önskan om något nytt vara värt att förlora de som skulle göra allt för dig och de som anser att att du betyder allt, hela världen och lite till?
Kanske skulle du vara på jakt, kanske en jakt för resten av ditt liv efter detta något som du en gång hade men valdes bort eller gick förlorat.

Du, jag, vi...ALLA!
Lurade att tro att vi har så gott om tid men redan nu, kanske bara om en stund eller redan imorgon kanske din bästa vän, ditt barn, familj eller kärleken inte får chansen att vakna till en ny dag som gryr...ta vara på de som älskar dig...
...Se dig omkring.
-Mea

Av Angelica - 31 januari 2017 10:55

fet textHar drömt och sovit så ytligt inatt att jag inte riktigt vetat vad som varit och inte varit verkligt... Var uppe en stund mellan 4 å 5. Gick å lade mig fram till 10 men har bara snurrat och varit rädd att kliva upp... Lyckades somna om en timma iaf! Jobbigast var att höra barnen på gården... Det börjar om igen, att jag måste ha lurar i öronen för att inte bryta ihop av barnröster!
Orkar fan inte med det här... Det har försegått alltför länge å ändå har jag bestämt att hålla ut till 21a feb då jag har läkartid!! Dumhuvud kanske... Leker lite smått med döden känner jag...
Fan

Av Angelica - 29 januari 2017 19:30

Ja här e jag- i stockholm sen några månader tillbaka! Bytte tillslut plats på kartan trots att jag trodde jag skulle slippa det! Lång historia, rättegångar, hot och annat som förstört lite mer i mig än vad jag trott varit möjligt.
50 mil bort från min yngsta tjej... Mer ensam än någonsin trots människor omkring mig. Stängt av så oerhört i hjärta å själ... Instängd med mig själv med en dödlig och fruktansvärt skrämmande ångest!
De pauser jag har är när jag mer sällan än ofta säljer tidningen situation stockholm... Men även då med panik!
Annars går jag bara runt i en förvirring... Timmar går för att jag ska ta mig för att göra en sån grundläggande sak som att duscha eller dammsuga... Eller ens bara gå utanför dörren! Jag gråter inte ens längre, iaf inte på utsidan... Jag måste skaffa hjälp! Det är så mörkt och förut kunde jag ha förmågan att tända ett ljus men händerna har inte förmågan att röra sig längre

Av Angelica - 3 juli 2016 06:40

I Juli är då det händer... 2 födelsedagar varav en är mindre viktig och ett årsdag sedan min pappa dog!

Min yngsta dotter fyller 3 år och jag som självaste mamman står som ett frågetecken och darrar i ett hörn! Hur ska jag göra, vad ska jag göra och vad vågar jag göra?? Förväntar mig inget annat än nobben och överklassning på hög nivå och de som spelar i samma spel har långt mycket mer erfarenhet i detta spel än mig! Saknar min jänta...saknar dom båda...finner inte ord för min saknad!

 

Åter en gång har jag iaf plockat fram överlevnadsförmågan jag alltid tror jag inte äger en gnutta av... letade lägenhet och otroligt nog skrev jag kontrakt i fredags! Min lägenhet, mitt kontrakt mitt nya hem för vilken gång i ordningen jag inte längre har koll på!

Ytterligare en gång byter jag plats på kartan (om än inte många meter) och startar om på egen hand!

Och fortfarande fri alla mina laster även om suget och känslan av att vilja ge upp är oerhört stark och ihärdig vissa dagar så tar jag mig igenom det trots allt.... ska dock inte sticka under stolen med att det faktiskt hänt att jag drinkat men det andra har jag låtit bli! Jag är mänsklig och absolut svag ibland när det kommer till att vilja fly verkligheten... det kanske inte är så konstigt när allt som hänt och som jag varit med om knackar på min dörr i samlad trupp!

 

Puls har jag och benen rör sig men hur mycket jag lever vet jag inte...

Presentation


Att vara jag är inte alltid lätt...
En mix av familjeliv, rastlöshet, kaos, galna upptåg och massa skratt beskriver min vardag!! Enjoy!!

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2017
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards