Ett helvete lever jag i, ett helvete har jag gått igenom och i framtiden ser jag bara mer helvete... Vill påpeka att haket inte är det minsta varmt, bara kallt och känslolöst!

På ett år (13-14) blev jag gravid, bott trångt, gift mig i stadshuset höggravid och ful med min stora kärlek och allra bästa vän, skaffat det där huset till familjen och det kommande kärleksbarnet, flyttat och kört 52 mil med en stor chans för att föda vilken sek som helst, flyttat in fött barn, fyllt 30 utan partaj, norrländsk vinter... Sen kom våren, och till sommaren alltså nyss ett år efter all lycka och slit för allas våran skull ligger vi i skillsmässa!!!! p

Jag kan säga att jag varit påväg att avsluta något som inte kan ångras! 

Min fd man bor i huset med yngsta, min stora fick flytta till pappa sin i sthlm och jag är ganska djupt ner i skiten

för denna gång orkar jag inte resa mig igen... 

Ja det här va den lilla uppdateringen... Jag önskar iaf inte min värsta fiende denna smärta, sorg, konstant plåga och besvikelse! Och att Hans tidigare ex flyttade in i huset straxt efter detta hastiga beslut om separation gör det inte lättare att bearbeta. Kan lova att det kommer mer!!