Längtar hem något så fruktansvärt mycket... Utan mina flickor och min familj, gammal som ny är jag bara ett skal utan innehåll....jag känner mig som ett ingenting!

Och vad är hem då? Jo, det är tyvär något jag skräms av då jag aldrig hunnit få slå mig till ro förän det tas ifrån mig eller på något vis strimlas sönder! Den största skräck jag har är att bygga upp något nytt som sedan bara rasar ihop. Jobbar hvårt med att släppa den biten för att kunna komma framåt i livet!

Just nu vill jag hem till Stockholm där familjen finns och där mitt liv började och där människor minns och tycker om mig för den jag är med alla mina fel och brister! 

Saknar mina barn, en famn, en trygghet... Kärleken...

Längtar bara hem!

Har gjort mycket och många fel genom åren, sårat och stött bort människor i mitt liv i tid & otid!

Jag vill bara säga förlåt... För allt jag har & inte har gjort till alla som hamnat i min tokiga väg... 

Tankarna har varit goda och har inte med Vilje velat göra någon illa!!

Älskar er allihop & mitt tack för att ni finns och mitt förlåt för det jag gjort visar jag genom att utöver 3 månader ren fortsätta på den vägen och fortsätta försöka göra rätt val i livet!

Åter igen... Förlåt mig!

Tänker inte tävla eller spela ett spel med brickor som inte själva kan välja att medverka på plan... 

Tänker aldrig använda något så ovärderligt som insats med risk att förlora det för alltid...kommer aldrig riskera att förlora det mitt hjärta slår för och som håller mig vid liv!

Kärleken övervinner allt!!

Har varit hos doktorn på psykiatrin... Om jag blidde nå friskare, vettigare och mer normal vette fanken! En eventuell utredning väntas för att ta reda på hur pucko jag egentligen är!! (-Skämt åsido-)

Saknar förövrigt mitt körkort dagar som denna då man får vänta runt 2 timmar på bussen tillbaka hem och 2 timmar utan möjlighet till en fika under tiden och inte kan jag hämta ut medicinen, inte köpa mat eller snus!!! Sicket gnäll... Men förstår att jag måste bli än mer ekonomisk och tänka mig för vart jag gör av pengarna mer än vanligt! 

Nu e det bara en timma kvar tills bussen kommer som ska ta mig hem! 

Nedvärderas mitt liv lämnar jag kalaset utan att blinka oavsett vilken dag det handlar om! Kommer ALDRIG gå med på att bli hunsad...

Känslorna då... Arbetet med att ta död på det som vägrar att sluta slå självmant har börjat!

Nej! Jag ska inte behöva vara osäker, inte vara orolig eller behöva tveka på ifall det är godkänt eller om jag är tillräckligt bra eller duger till!

Ska inte ens finnas sånna tankar överhuvudtaget...men det gör det vilket innebär att jag faller ner å gräver i någon annans guldgruva i stället för min egen som jag borde och SKA göra!!

Måste tänka på mig själv nu...det är ju det jag jobbat på så länge och måste fortsätta med annars kommer jag gå under igen!

Nä...hem ett tag och försöka komma underfund med vart jag ska på MIN karta här i livet å vad som egentligen är bra, det bästa för MIG å inte någon annan!!