Ja här e jag- i stockholm sen några månader tillbaka! Bytte tillslut plats på kartan trots att jag trodde jag skulle slippa det! Lång historia, rättegångar, hot och annat som förstört lite mer i mig än vad jag trott varit möjligt.
50 mil bort från min yngsta tjej... Mer ensam än någonsin trots människor omkring mig. Stängt av så oerhört i hjärta å själ... Instängd med mig själv med en dödlig och fruktansvärt skrämmande ångest!
De pauser jag har är när jag mer sällan än ofta säljer tidningen situation stockholm... Men även då med panik!
Annars går jag bara runt i en förvirring... Timmar går för att jag ska ta mig för att göra en sån grundläggande sak som att duscha eller dammsuga... Eller ens bara gå utanför dörren! Jag gråter inte ens längre, iaf inte på utsidan... Jag måste skaffa hjälp! Det är så mörkt och förut kunde jag ha förmågan att tända ett ljus men händerna har inte förmågan att röra sig längre

Har varit hos doktorn på psykiatrin... Om jag blidde nå friskare, vettigare och mer normal vette fanken! En eventuell utredning väntas för att ta reda på hur pucko jag egentligen är!! (-Skämt åsido-)

Saknar förövrigt mitt körkort dagar som denna då man får vänta runt 2 timmar på bussen tillbaka hem och 2 timmar utan möjlighet till en fika under tiden och inte kan jag hämta ut medicinen, inte köpa mat eller snus!!! Sicket gnäll... Men förstår att jag måste bli än mer ekonomisk och tänka mig för vart jag gör av pengarna mer än vanligt! 

Nu e det bara en timma kvar tills bussen kommer som ska ta mig hem! 

Nedvärderas mitt liv lämnar jag kalaset utan att blinka oavsett vilken dag det handlar om! Kommer ALDRIG gå med på att bli hunsad...

Känslorna då... Arbetet med att ta död på det som vägrar att sluta slå självmant har börjat!

Drömde om dig inatt och det var så verkligt...så underbart att få höra din röst som var fylld av oro, kärlek och ett värmande lugn som spred sig ut i hela min kropp!

Jag saknar dig och det gör mig så illa!

Hittade kort från 07-08 vilket fick min insida att vrida sig mer än någonsin...själen hyperventilerar och hjärtat gråter floder!

Det ekar i mitt tomma skal... - Glöm, glöm, glöm!!

/Snurran

Snuran från 2007