Direktlänk till inlägg 8 mars 2017
fet textÄr så trött nu för tiden. En trötthet som bara verkar sjunka djupare innåt själen.
Saknar trygghet, kärlek mellan två vuxna och en egen familj... Mina barn fattas mig och jag håller hårt i de små soliga glimtar jag ser, hör eller känner då och då bara för att kunna finnas en dag till för mina döttrar!
Jag vill bara frammåt nu men det känns som att jag bara står å trampar runt i cirklar. Drar mig undan alla omkring mig och vill inte svara i telefon när det ringer... Det kan ju vara en släng av verkligheten som gör sig påmind och den skrämmer mig!
Jag vet att det bara är jag själv som håller mig tillbaka i gammalt som fortfarande smärtar men vad ska jag göra utan plåster eller bandage för att lindra det??
Rädd och trött... Ensam och trött!
Bara trött
Ja...livet är så gott som normalt vad normalt nu kan tolkas som. Lite ringrostig då jag inte skrivit på ett tag men i korta drag: -saknar närheten, kärleken och vänskapen -träffar mina flickor med jämna mellanrum men satsar och jobbar på ofta...
Varje dag, varje timme leker ni i mitt minne. Varje dag, varje timme blöder mitt hjärta av saknad efter er. Varje dag är ni med mig... Varje timme & varje minut älskar jag er! Varje dag, för evigt! /mamma ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
|||||
6 |
7 |
8 | 9 |
10 |
11 |
12 |
|||
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
|||
20 |
21 |
22 |
23 | 24 |
25 |
26 |
|||
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
|||||
|