fet textHar drömt och sovit så ytligt inatt att jag inte riktigt vetat vad som varit och inte varit verkligt... Var uppe en stund mellan 4 å 5. Gick å lade mig fram till 10 men har bara snurrat och varit rädd att kliva upp... Lyckades somna om en timma iaf! Jobbigast var att höra barnen på gården... Det börjar om igen, att jag måste ha lurar i öronen för att inte bryta ihop av barnröster!
Orkar fan inte med det här... Det har försegått alltför länge å ändå har jag bestämt att hålla ut till 21a feb då jag har läkartid!! Dumhuvud kanske... Leker lite smått med döden känner jag...
Fan

Ja här e jag- i stockholm sen några månader tillbaka! Bytte tillslut plats på kartan trots att jag trodde jag skulle slippa det! Lång historia, rättegångar, hot och annat som förstört lite mer i mig än vad jag trott varit möjligt.
50 mil bort från min yngsta tjej... Mer ensam än någonsin trots människor omkring mig. Stängt av så oerhört i hjärta å själ... Instängd med mig själv med en dödlig och fruktansvärt skrämmande ångest!
De pauser jag har är när jag mer sällan än ofta säljer tidningen situation stockholm... Men även då med panik!
Annars går jag bara runt i en förvirring... Timmar går för att jag ska ta mig för att göra en sån grundläggande sak som att duscha eller dammsuga... Eller ens bara gå utanför dörren! Jag gråter inte ens längre, iaf inte på utsidan... Jag måste skaffa hjälp! Det är så mörkt och förut kunde jag ha förmågan att tända ett ljus men händerna har inte förmågan att röra sig längre