Den kreativa sidan har blivit väckt hos mig nu när solen skiner och ju grönare gräset blir...

Sommaren tycks ha den effekten på mig!

Hur ser resten av mitt liv ut då...?

Ganska fläckigt, bombskadat, labilt och osäkert men mitt i kaoset någon form av kontroll ändå!

Blir dock fortfarande dränkt i mörker av bitterhet, hat, sorg och förtvivlan över hur jävla illa och orättvist behandlad som jag blivit. Ledsen över allt det som jag byggt upp och kämpat hårt för som bara har blivit sönderstrimlat och taget ifrån mig utan minsta samvetes kval!

Hur kan man såra någon och slå en människas hjärta och själ så fördärvad? Hur kan man iskallt bara se på eller gå förbi utan att ens känna en gnutta empati?

Men nu bygger jag nytt, plockar upp mina spillror som är av värde, lämnar resten och fokuserar på det jag kan bygga upp mig själv av. Har hopp om en ljusare framtid både för mig själv och min kille....hoppas han kommer hem snart och det ser ljust ut. Längtar efter honom så enormt mycket min Bias!!

Saknar min lilla tjej...bröstkorgen knäcks och hjärtat slits ut varje dag och jag skriker inombords av outhärdlig smärta och saknad!

Jag är så rädd....vågar inte reskera att åter igen fällas på backen... vill inte se min flickas små tårar på sina kinder när det enda som ska prägla hennes liv och lysa i hennes ögon är lycka!

Saknar mina småhjärtan!

Älskar er!!

Nu va det ett tag sen sist jag skrev och man kan ju säga att det hänt en del sen dess!

Har flyttat från min lägenhet till min pojkvän 7 mil bort, blivit med pitbull och startat en början på ett nytt kontaktnät av familj och vänner.

Dock varar ju inte lugnet nå länge i mitt liv och är ett mönster som förföljer mig sen barnsben... är just nu gräsänka då sambon e på semester vilket är mindre kul då det är på obestämd tid... men "svärföräldrarna" har jag allt att tacka då mitt liv håller på att vända till det bättre och ingen dag går utan att jag fått skratta gott. Den gamla Angelica som en gång fanns är på väg tillbaka och det är en obetalbar känsla och gåva att äntligen trivas med mig själv och va den där glada, spralliga och busiga Angelica igen!

Trots den tråkiga situationen känner jag mig stark och har mer vilja att ta mig igenom livets varje ny dag mer än någonsin.... isolerar mig inte och blir inte apatisk i samma utsträckning som tidigare mer än när hatet och ilskan sköljer över mig och då offerkoftan åker på...dock mer sällan än ofta! Orkar inte med dom känslorna och har börjat lära mig att kontrollera dom så det inte påverkar mig på samma vis som förut. Väljer bort dom för det har inte längre plats i det nya glada jaget!

Nu är det sommar och det spritter i kroppen av glädje vilket det inte har gjort på flera år då kaoset istället har hägrat....ska inte låta någon eller något sabba min plan med att åter igen återgå till att älska sommaren!! Sitter varje dag bland niporna och nere vid vattnet och bara insuper det vackra jag har omkring mig....uppskattar livet!!

Rock on alla mina kokosnötter, det e sommar fifan!