Har under ca 4 dygn kännt mig accepterad för den jag är, omtyckt och 2 människor fann varsin vän! Har även med denna varma själs hjälp funnit en gnutta acceptans för mig själv och fått ett värde till mitt liv! Tack
Sen tog sagan snipp snapp slut!

fet textÄr så trött nu för tiden. En trötthet som bara verkar sjunka djupare innåt själen.
Saknar trygghet, kärlek mellan två vuxna och en egen familj... Mina barn fattas mig och jag håller hårt i de små soliga glimtar jag ser, hör eller känner då och då bara för att kunna finnas en dag till för mina döttrar!
Jag vill bara frammåt nu men det känns som att jag bara står å trampar runt i cirklar. Drar mig undan alla omkring mig och vill inte svara i telefon när det ringer... Det kan ju vara en släng av verkligheten som gör sig påmind och den skrämmer mig!
Jag vet att det bara är jag själv som håller mig tillbaka i gammalt som fortfarande smärtar men vad ska jag göra utan plåster eller bandage för att lindra det??
Rädd och trött... Ensam och trött!
Bara trött