Känner mig nerslagen och oförmögen att resa mig upp då det verkar som om att jag sakta men säkert suddas ut ur bilden...

Kämpar och har kämpat hårt med att hålla mina fötter på jorden med de få och nästintill obefintliga förutsättningar jag har medans andra får möjligheter och fördelar serverat på silverfat! Det är dom om mitt slit och mitt krig gynnar och ger utdelning till Alla utom mig själv!

Bryts ner mer å mer...varför förstår jag inte...har inte några svar!

Familjelyckan, barns tassande fötter på golvet och stormen i trappen av en skenande hjord hungriga ungar när man ropar att maten är klar... Att ligga kvar under täcket med kaffekoppen mellan händerna till ljudet av nyvakna fnittrande tjejer! Det e livet det...det va livet...det var min verklighet och jag var så lycklig!

Någonstans på vägen dog allt trygga och kärleksfulla...

Min rosa bubbla sprack och med den försvann jag och min verklighet! 

Nu bär jag omkring med en rutten och bitter insida som ger mig avsmak på livet varje morgon när jag slår upp mina gröna!

Med våren ska min dunkla insida storstädas för jag har bestämt mig för att jag åter igen ska älska våren och sommaren precis som förr!