Längtar hem något så fruktansvärt mycket... Utan mina flickor och min familj, gammal som ny är jag bara ett skal utan innehåll....jag känner mig som ett ingenting!

Och vad är hem då? Jo, det är tyvär något jag skräms av då jag aldrig hunnit få slå mig till ro förän det tas ifrån mig eller på något vis strimlas sönder! Den största skräck jag har är att bygga upp något nytt som sedan bara rasar ihop. Jobbar hvårt med att släppa den biten för att kunna komma framåt i livet!

Just nu vill jag hem till Stockholm där familjen finns och där mitt liv började och där människor minns och tycker om mig för den jag är med alla mina fel och brister! 

Saknar mina barn, en famn, en trygghet... Kärleken...

Längtar bara hem!