Ja här e jag- i stockholm sen några månader tillbaka! Bytte tillslut plats på kartan trots att jag trodde jag skulle slippa det! Lång historia, rättegångar, hot och annat som förstört lite mer i mig än vad jag trott varit möjligt.
50 mil bort från min yngsta tjej... Mer ensam än någonsin trots människor omkring mig. Stängt av så oerhört i hjärta å själ... Instängd med mig själv med en dödlig och fruktansvärt skrämmande ångest!
De pauser jag har är när jag mer sällan än ofta säljer tidningen situation stockholm... Men även då med panik!
Annars går jag bara runt i en förvirring... Timmar går för att jag ska ta mig för att göra en sån grundläggande sak som att duscha eller dammsuga... Eller ens bara gå utanför dörren! Jag gråter inte ens längre, iaf inte på utsidan... Jag måste skaffa hjälp! Det är så mörkt och förut kunde jag ha förmågan att tända ett ljus men händerna har inte förmågan att röra sig längre