Hur tackar man någon eller för något när man inte vet hur man gör eller tar sig till?

Tänkte iaf ge ett försök att förklara min tacksamhet till alla er som säger att jag inte är ensam ute i den stora vida och läskiga verkligheten!

Tack för alla positiva egenskaper ni påminner mig om att jag besitter och även minns den glada människa jag en gång var och som fortfarande finns någonstans djupt gömd inom mig när jag själv inte har förmågan att göra det!

Tack...och tack är inte gott nog att beskriva värmen och glädjen jag fylls av då ni hjälper mig på min gropiga väg genom livet!

Funderat på livet eller snarare levt det dom senaste dagarna och hur konstigt det än må låta- här på psykiatriska allvårdsavdelningen av alla ställen! 

Har med ett leende på läpparna skänkt alla glada minnen en tanke från det att jag klev upp 5 imorse... Rutin och struktur rätar upp ryggen på mig och dagarna passerar och avslutas med mycket väl godkänt! Har hunnit städa lite, slängt på en tvättmaskin, duschat och gjort mig i ordning lagom till frukosten som serverades kl 8!

MVG är sällsynta betyg på hur mitt liv utspelar sig så jag ska minnas denna tid och bara njuta av att den har fått mig ut på rätt spår...

...mitt spår tillbaka till Angelica "Snurran" Bergman!!