Direktlänk till inlägg 11 januari 2016
Som apatisk nästan hela tiden och Försvinner ut ur tid å rum när minnen dyker upp... Rustad med kyla, tystnad och förmågan att spela död för att inte stryka med när det gör som allra ondast!
Sörjer min familj, det som en gång var vackert, sörjer somrarna jag en gång älskade och styrkan jag besatt med fantastiska människor vid min sida, en sida som numer är tom...
Pratade med en familjemedlem för några dagar sen... jag frågade hur hon mådde med uppriktig oro och empati för det som stökar i hennes liv utan att yttra särskilt mycket om mina egna bekymmer! Hon frågade inte ens mig hur jag mådde el hade det, inte ett ynka tecken på ömsesidig empati och förståelse eller ens viljan att visa minsta omtanke...
Jag är fullkomligt heartbroken över det här...
Jag har inte ens min syster längre!
/knäckt snurra
Ja...livet är så gott som normalt vad normalt nu kan tolkas som. Lite ringrostig då jag inte skrivit på ett tag men i korta drag: -saknar närheten, kärleken och vänskapen -träffar mina flickor med jämna mellanrum men satsar och jobbar på ofta...
Varje dag, varje timme leker ni i mitt minne. Varje dag, varje timme blöder mitt hjärta av saknad efter er. Varje dag är ni med mig... Varje timme & varje minut älskar jag er! Varje dag, för evigt! /mamma ...
fet textÄr så trött nu för tiden. En trötthet som bara verkar sjunka djupare innåt själen. Saknar trygghet, kärlek mellan två vuxna och en egen familj... Mina barn fattas mig och jag håller hårt i de små soliga glimtar jag ser, hör eller känner då o...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
|||||||
4 |
5 | 6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
|||
11 | 12 | 13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
|||
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
|||
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
|||
|