Direktlänk till inlägg 28 juli 2015
Just nu vore ett avslut, mitt avslut så jävla passande... Grande finale!
Snipp snapp och fucking jävla slut!
Är det inte det som varit målet, önskningen och drivkraften... Att driva mig så långt ifrån viljan att leva som möjligt, beröva mig allt mitt värde, det lilla jag hade kvar och enda jag fått under 32 års tid?
Jag har sträckt ut min hand efter hjälp i varje hörn där jag trodde medkänsla och kärlek fanns, jag har även försökt stänga av alla känslor så ingen behöver lida av att se mitt hjärta dö och höra ropen efter hjälp och trygghet i hopp om att det istället skulle funka men allt jag har fått till svar är tystnad, bortvända blickar, tunga suckar och synen av ryggar då de vänder om och lämnar mig!!
Jag har mig själv att skylla i mycket det vet jag och ber om förlåtelse för det!
Men kan inte för allt i världen förstå vad jag gjort som är så hemskt för att förtjäna en sån vidrig, långdragen, fruktansvärt smärtsam och iskall behandling!!?
Jag orkar inte mer...tänker inte söka döden... Den kommer när det är dax, död är jag redan ändå på insidan!
Ja...livet är så gott som normalt vad normalt nu kan tolkas som. Lite ringrostig då jag inte skrivit på ett tag men i korta drag: -saknar närheten, kärleken och vänskapen -träffar mina flickor med jämna mellanrum men satsar och jobbar på ofta...
Varje dag, varje timme leker ni i mitt minne. Varje dag, varje timme blöder mitt hjärta av saknad efter er. Varje dag är ni med mig... Varje timme & varje minut älskar jag er! Varje dag, för evigt! /mamma ...
fet textÄr så trött nu för tiden. En trötthet som bara verkar sjunka djupare innåt själen. Saknar trygghet, kärlek mellan två vuxna och en egen familj... Mina barn fattas mig och jag håller hårt i de små soliga glimtar jag ser, hör eller känner då o...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
|||||
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
|||
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
|||
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
25 | 26 | |||
27 |
28 | 29 |
30 |
31 |
|||||
|