Just nu vore ett avslut, mitt avslut så jävla passande... Grande finale!
Snipp snapp och fucking jävla slut!
Är det inte det som varit målet, önskningen och drivkraften... Att driva mig så långt ifrån viljan att leva som möjligt, beröva mig allt mitt värde, det lilla jag hade kvar och enda jag fått under 32 års tid?
Jag har sträckt ut min hand efter hjälp i varje hörn där jag trodde medkänsla och kärlek fanns, jag har även försökt stänga av alla känslor så ingen behöver lida av att se mitt hjärta dö och höra ropen efter hjälp och trygghet i hopp om att det istället skulle funka men allt jag har fått till svar är tystnad, bortvända blickar, tunga suckar och synen av ryggar då de vänder om och lämnar mig!!
Jag har mig själv att skylla i mycket det vet jag och ber om förlåtelse för det!
Men kan inte för allt i världen förstå vad jag gjort som är så hemskt för att förtjäna en sån vidrig, långdragen, fruktansvärt smärtsam och iskall behandling!!?
Jag orkar inte mer...tänker inte söka döden... Den kommer när det är dax, död är jag redan ändå på insidan!