Skulle kunna skriva om lite ilska...om hur arg jag är på en hel del saker.
Arg på morsan & farsan, min bakgrund, på mig själv över vad jag dumt nog godkänt och accepterat genom alla år.
Hur jag smälter in där jag inte ska men när jag behöver det passar jag inte in i några ramar alls...
Arg på min nutid & spelplanen livet gett mig som inte alls verkar innehålla någon form av utväg, svar eller ens en vinstchans!
Arg över gångerna jag fått stå ensam kvar, ibland i en miljö jag inte känner till, rädd & ingen trygghet att finna på flera mils avstånd. Ensam kvar, sliten, trött... Med ork och vilja jag egentligen inte haft för att trösta & vyssja, förklara saker jag inte har svar på & lögnerna om att allt kommer ordna sig och bli bra igen.
När detta är över och en chans till vila skänks får jag skit och blir avrättad för att jag inte bryr mig om något alls, att jag inte vet innebörden av varken familj eller kärlek. Jag har fått höra vilken usel mor jag är och att jag inte borde ha eller ens fått skaffa barn, att jag ska veta min plats... I allt detta har jag ändå trott att det fina godhjärtade funnits där någonstans, försökt förstå & även tagit hand om, hållt bakom ryggen och funnits där i alla situationer jag kunnat. Har aldrig förått, lurat eller svikit...
Men i slutändan är jag ändå inte ens vatten värd.
Det finns mer ilska och besvikelse... Men lägger bort det och väljer att möblera om på min spelplan då jag fan är värd bättre odds än vad jag har idag!